Ja,

De rinnande vattnet under bron som vanligtvis hålles i bäcken...

blev ett hav.

Av icke någon grund,  föll du i.

De blev stormigt av allt.

många olika virvlar som spretade .

Många föll i å tappade ansikte å kläder.

Kanske några har torkat till idag, å kommit till insikt.

De blev för mycket.... icke av de underbara av livet, utan kaos.

Så gott jag kunde simmade jag, höll mig flytande utan livväst på.

Här sitter jag nu på bron å ser ner i bäcken där vattnet runnit till sig.

Jag speglar mig i dess klarhet.

Stormen har lagt sig, å jag börjar bli torr.

Lite varm, men de är en tid kvar.

De stormen visade mig var mycket att bära i tacksamhet av,

jag gavs gåvan att se hur de fungerar.

Lära känna mig själv, fick jag icke göra ett steg djupare.

Dock i dag kan jag se på er, med klar blick.

De är skönt för mig.

Jag är glad att jag är jag,, att jag icke enns är lik er.

De slår de mig varmt om hjärtat.

Jag tror jag fick möjlighet att visa er något mer varmt.

Å tack för de.

All den tid ni gav mig.

Gulligt, kommer ihåg när jag som barn var i Gränna....

Denna tid kommer jag att bära med mig när jag blir äldre.

Å då kommer jag att vara tacksam för de då,

Som jag är i dag, för mitt besök i Gränna, som barn.

Vi lär, lever en dag till.

Å vi lär oss så mycket mer.

Allt sker för meningar som kommer att föra oss i livet.

Det är den stora gåva för mig,

att vakna en dag till i detta liv invid mina underbara barn som jag ska ge livet.