Ja,

Idag är dagen här som jag icke alls saknat eller ens längtat efter.

Vi har fått haft en lugn tid med oss själva.

Inga större kränkningar eller bråk. Visst har bråkat, mina älskade barn å jag,

de blir så ibland. Men vi har icke hamnat i något som icke gick relativt snabbt att få bra avslut på.

För de är väl så de ska vara; Vi blir ovänner ,, å vi kommer snabbt till insikt om hur fel de är.

Istället för att bråka dagar i leda.

Ja, då sken solen denna morgon över dimman som låg som ett täcke över livet.

Här är livet, just precis hit har jag kommit.

Ja så de är väl att börja ta sig härifrån,

För om de är något jag är  ytterst medveten om

så är de att den enda som tar mig härifrån är. :: JAG 

Brukar tänka att jag är i gott sällskap när jag är med mig själv.

Tackar mig, för allt som bor i mig. 

Jag går icke över folk, eller hugger någon i ryggen.

Jag föredrar att mötas öga till öga 

genom ord till ord.

Undra vart jag hör hemma? 
För de är verkligen icke i denna sjuka lilla falska värld.

Men jag vet att en dag sitter jag :::
På väg hem!

De är en tid kvar, men de är väl vi som kommer vilse, som vackert hittar hem.

I våra egna tankar om hur livet är till för att levas.

Jag hör icke hemma i ett getto, de vet ju jag å, Icke heller mina barn,

Vi var komhit för att.....

Vi kommer att komma härifrån föratt......

Tänk att vi människor skulle kunna möta varandra i en vacker värld.

Så om jag gör mitt bästa, å du gör ditt ,,, då blev de lite mer än vad som var innan!