JA

Alla inlägg under september 2010

Av Jennie-Ann - 20 september 2010 18:15

Ja

Dagen S är här, dagen SM till har hälsats välkommen av Svenska folket.

Ja 

Nej 

Några år till... Mycket av det som blivit förändrat under dessa år har varit ok.

Men mycket har varit för mycket skit. 

En oempatisk människosyn som jag inte vill delta i.


Vad vill jag delta i??
I en bättre värld. I en värld där vi alla bör göra rätt för oss.,,

men om kroppen blir sjuk,. Då är den sjuk å då kan den inte jobba.

 Jag vill ta del av en värld som ger våra kära barn de som är deras

behov under skoltid. Det funkar inte att ha förstora klasser å för mycket

krav på våra älskade lärare. För hur ska de då kunna hinna se våra barn?

 Det är inte mina barn som sitter i skolan.

Det är våra.


Jag vill inte att grunden för att bli gammal ska fyllas med ångest å oro

över att min kropp blir äldre å jag inte har en plats i detta samhälle. 

Jag vill inte att människor som behöver sjukvård, 

ska vänta i månader på det.


De är mycket jag inte vill.

Men visst vill jag vara delaktig i detta samhälle å 

skapa en underbar värd där våra barn kan bygga bo.

Där våra förebilder kan känna sig trygga.

Å i en värld jag känner mig hemma i. 


Ja jag får fortsätta på vägen för att ta egna nya steg. 


Lars Winnerbäck – Du gamla, fria nord




Av Jennie-Ann - 18 september 2010 09:56

Ja

Lördag är här! Lyckans varma Lördag.

Lördagen där morgonen kändes som Julafton i sig.

Å jag kan ju tycka att det ska vara julafton minst 3 dagar i veckan 

så några fler Lördagisar å sedan blir de Onsdag.


 En morgon där lyckan å harmonin gjorde mig sällskap.

Min själ har de bra.

Hela min kropp är frisk, inte en sjukdon har smugit in under mitt huvud.

En hel frisk kropp,, ,de är inget jag tar för givet i livet.

Att kunna gå,,, hoppa .... å hålla om mina älskade  

 De är rikedom de!


En god vän sade till mig förut...

De enda en fattig man har är pengar. 

Mer rätt kan han inte ha.


Så kommer jag aldrig att vakna.

Jag bär förståelse för sjukdomar mer i dag än tidigare.

Hur ska vi kunna vara friska om vi lever efter normer å 

värderingar som påminner om de som finns i tao?

Å hur ska kroppen kunna hålla sig frisk om de hela tiden är 

i sjuka sammanhang. 

Visst är det så många sjukdomar som vi inte kan göra något över 

att de kommer in i kroppar.

Dom sjukdomarna ska vi vårdas för.

Men jag pratar om de sjukdomar som kommer ...

efter att vi har varit där vi har varit. 


Ingen av dessa sjukdomar har tillträde till mig kropp.


Så ut å Lev ,,, det ska jag. 


Av Jennie-Ann - 17 september 2010 09:27

Ja

Jag for runt i rum där allt var rosa.

Rosa golv, rosa väggar å rosa män.

De rosa tog sig in i mig under min hud för att landa i mitt hjärta.

I rummet levde den varma vänligheten 

kärleken gjordes oss sällskap.

Å ärligheten stod på bordet.

Där inne i rummet levde våra drömmar 

friheten klättrade på väggarna 

å möjligheterna gavs sällskap till bords.


Alla av allt de bästa var samlat i mitt rum.


Föra att ryckas bort när mina ögon tittar in i väggen

i min sons rum.

Den stund som allt varit när blir verklighet för mig.

Mina drömmar visar mig min väg till framtidens möte.


Dagen Fredag har hälsats välkommen.

Där mina drömmar bor. 


Uno Svenningsson – Stannar Kvar I Min Dröm


Så jag är inte den ende. 

Av Jennie-Ann - 16 september 2010 08:04

Ja

Så stort å så starkt kan jag älska detta liv.

Så barmhjärtligt ärligt.

Jag passerar bergsväggar ... sjöar... åkrar å dimma.

Dimma över vatten som ligger där som diamanten i sitt mörker

å blänker å glimmar i sin ensamhet.


Ensamhet ... vald påtvingad

Smyger in... knackar icke på.

Tar över å väller in.


Min ensamhet är hälsad välkommen nu.

Dimman gör mig sällskap 

Solen lyser över glimrande vattendroppe

så ensam var jag icke nu.


Barmhärtige människa 

Stora liv,  kom å gör mig sällskap. 

Hälsa på för att stanna .. 

tills den dag jag själv måste gå.


Av Jennie-Ann - 15 september 2010 08:47

Ja

Jag bär ett lugn som får mig att känna, som om allt är på riktigt.

Allt är inte alltid som det ser ut,,,... förändras, förverkligas å kan förvrängas.-


Hans ögon såg rakt in ,,, rakt in under i mig.

hur många gånger i livet möter vi någon som...

får marken att skaka ... å tron på vi alltid står sida vid sida. 


Om de skulle hända oss många gånger skulle våra kroppar orka?

Orka bära allt de för med sig.

Orkar hjärtat alla hjärtslag som slår så hårt? 


Kärlek 

Kärleken är så skimrande skör.

Så försiktigt stark, med nakna ord.


Blå ögon 

Vandringen fortsätter 

för dem som bär förmågan att tro, att vandringen kan fortsätta.


Jag reser mig upp

ett steg i tro på att icke tänka. 

Jag reser mig upp 

å lutar mig intill mig. 



Av Jennie-Ann - 10 september 2010 18:48

Ja

Som på så länge, har jag icke använt mina tankar och ord här.

Vill ha de så.

Behovet av att inte vara så öppen till er andra tog över.

Jag har.......


Lusten 

Glöden 

vilja gjorde mig sällskap på tåget.

Förståelsen över att jag ej kan skriva, finns ej här hos mig.


Leva Liv Levde....

Ännu en sommar lycka ... skratt... tårar.... Liv

Ja de livet ger oss.

Tänkte tidigare i dag .... undrar när jag är snäll för mig

en sista gång ..

sista gång i detta liv... 

denna kropp ...

detta hjärta...

denna hjärna...


 De enkla svar jag mig själv gav var.

Att jag var just nu snäll... 

Så då är jag vara de en gång till. 

För när allt faller runt... så kommer allt tillbaka.. 

  Märker av karma som gör mig sällskap. 


Jag är frisk ... 

Ekot 

andetag 

doften han gav... 

Drömmar 


Vissa människor ger oss endast drömmar 

att fylla vår vackra klänning med.

Kärlek. 

Vissa ger kärlek så en resa till månen blir banal. 


Jag har Fredag med mina barn... 

Känner mig nu som den lyckligaste kvinna i 

hela denna stad. 




Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards