Ja

Svaren föll som droppar av regn.

Pålitheten som aska från en icke vän.

Tiden ger fäste över allt att förstå 

När det är dags att gå. 

Tiden skulle läka såren 

Tiden visade mig.

Det sker att mina sår,

öppnar sig. 

Jag vandrar sakta 

till att hinna förstå 

Jag ömt förstår

vad du valde att så.

Jag skall plantera en ny väg

Där drömmar når mina mål.

Jag skall ropa högt  

Att det är dig jag förstår

Min tro för kärlek 

ekar i tankens trygga vrå.

Min tro för kärlek 

trots att den lever tusentals mil härifrån.

Ja

Som ett förlåt som aldrig kom. 

En storm svepte in utan fäste. 

När blicken var av liv. 

Livet, som skulle färdas fram

genom framtiden i oändlighet. 

Bröts alla grenar av med brinnande tid. 

Vila varmt där din själ bär fäste. 

Föd icke liv intill asfalt.

Så nästa gång se dig om. 

Den vackra av dagar

kommer kärleken åter. 

Mitt berg blev brant

må gode Gud mig åter

ingen sparka mig ner. 

Mig litar mer på drömmar 

än dess tråkiga verklighet. 

Ja

Jag var en av många 

Som mötte rädsla denna dag 2003.

Jag är en av många som tänker på er idag.

Jag förstår att åren har vandrat 

i sinom tid.

Där jag stilla och kärt önskat er frid.

Ert allt av det bästa, 

vackra var där.

Dotter, son, son & son genom hemmets trygga frid. 

Jag skulle vilja ge er tid tillbaks.

Stunder av känslan där allt är bra.

Jag skulle vilja skänka er allt tillbaks.

Jag mötte en mor 

som älskar sina barn.

Jag mötte en mor 

som älskar sin familj. 

Jag mötte en mor 

som önskat se sin dotter bli stor. 

Jag mötte en mor. 

Åren har vandrat där det mesta av allt är förändrat 

säkerhet, trygghet och tillit ...

Mina ord vilar stilla 

där jag söker frid i mig.

Om jag fick giva er älskade något 

så förstå hur

Så älskad som ni är.