Ja

Svaren föll som droppar av regn.

Pålitheten som aska från en icke vän.

Tiden ger fäste över allt att förstå 

När det är dags att gå. 

Tiden skulle läka såren 

Tiden visade mig.

Det sker att mina sår,

öppnar sig. 

Jag vandrar sakta 

till att hinna förstå 

Jag ömt förstår

vad du valde att så.

Jag skall plantera en ny väg

Där drömmar når mina mål.

Jag skall ropa högt  

Att det är dig jag förstår

Min tro för kärlek 

ekar i tankens trygga vrå.

Min tro för kärlek 

trots att den lever tusentals mil härifrån.