Ja,

Sverige 2009.... vart är vi på väg?
Chiiit ... vilken värld är detta? Funderar jag tillräckligt länge kommer jag att bli....

Tackar mig dagligen för att jag för många år sedan tog ett sådant viktigt beslut som

vart mina barn skulle gå i skola.

Tänk om jag icke hade tänkt på de,,,, utan "bara" hamnat där vi hamnat.

Då vet jag att mitt liv i dag hade varit totalt kaos.

Jag vet varje morgon jag vaknar att mina barn går i en underbar skola, för dem.

Jag älskar mina barn över allt i denna sjuka värld.

Jag ska föda de bästa hemma hos oss.

Bära de i oss var dag. För hur länge än jag lever, å människan vill packa på mig att:
Livet är att pissa i motvind; så kommer jag icke att tro de.

Ä livet är en njutning :: Mina barn å jag har de bra, å vad mer är mer att bära.

Min kropp är helt slut! Trött som toa-papper på väg ner...

Men jag ska faan inte ta mer skit! 

Jag har fått mycket skit på mig. Å tro inte en sekund att de var trevlig.

Men jag bär med mig idag :: Att jag bär de icke i MIG:
De bär ni.

Jag blev en papperskorg som skulle ta allt.

Hoppas att er själv-rannsakan ömmar i era huvud.

För jag gjorde icke alla dessa fel, 

Tack att jag vilar mina tankar DÄR ! 

Första snön knastrade under mina skor denna morgon.

Mörkret smeker mig varmt om ro.

Å nattens mörker ska ta hand om oss.