Ja,

Jag har fått sadla om ännu en gång...

Tiden har börjat komma ikapp å som vanligt så tar de lite tid innan

känslan gör följe.

Ännu en gång förstår jag ,,just här å nu hur förändligt detta liv är.

Livet är att många gånger tappa en nål ner till elden...

De bränner när den faller ner å landar ...

Så ännu en gång blev jag bränd.

Nej, de är icke synd om mig.

Tack att jag får de på mig,, Att de icke är något som bor i mig.

I mitt skal,, i mina tankar ska love vara.

De blir som de var menat att vara.

Jag ska vara snäll mot livet vårda de i min  väg.

Släppa in de goda ta avstånd från de onda.

Regnet faller

Regnet faller å livet levs

Regnet faller å jag tror jag sällan kommer att

bli förvånad mer.

Att vara frisk, i en sjuk värld..

är banne mig sjukt.

För att passa in kan framtidstro vara,,  att vara sjuk.

För då är de synd om mig.

Då kanske de står någon där med en öppen famn.