Ja

Jag bär förstånd helt å hållet över att de blev som de blev.

Över vad som blev, å av allt rätt som blev fel.

Mmm 1 liv,,,, ska kanske icke följa sina drömmar i alla lägen.

Ska kanske icke höra sin egna inre röst.

Ska kanske icke leva sitt egna liv..

Allt annorlunda kunde jag ha gjort!

Funderingen är dock och bara HUR?

 Nästa gång jag står i en korsning ska jag tänka helt tvärt om...

Hjälp...

Ack vet jag: att jag icke bilr en bättre människa av det här!

Livet,, vi ska vara rädda om varandra.... icke inte stampa över...

De finns som inga försäkringar i detta liv, som tar oss ur livet levande.

Bakom mina ögonlock känns de mest rätt  

att ge av de jag mest själv önskar möta.

Då känns denna dag av liv enklare att leva.

Så ännu en gång. När har vi gett förmycket ??

Kan människor älska för mycket?

Denna värld ser ut som den gör på grund av 

FÖR lite kärlek.

Jag tror på kärlek.

Någon dag i mitt livfulla kommer han där..... 

Andas ömt över hud och stannar kvar.

Kent – Våga Vara Rädd