Ja

Jag lutar framåt lite lätt,

kroppen följer med,  lämnar tankar.

Kvar i tanken själv utan att fördjupa mig i den.

Låta den leva sitt liv där bakom, från vart jag lutat mig framåt.

Jag går i väntans tider....

De känns lite pirrigt mysigt å varmt i mitt hjärta.

De kommer att ske inom tid.

Livet ... tiden.. kärleken ...

De finns där framme för MIG
Att möta,,  att leva i.

Några sorger finns kvar .. ser han noga på mig, å hör mina ord

kan du med känna av dem.

På väg att lämna mig dock... för att givit mig den erfarenhet

jag skulle ta emot i livet.

Ja vi får de vi kan leva med.

Vi ger de vi vill leva med.

Två olika olikheter som besitter en sanning

som tar sin plats i mina känslor.

Jag är på väg mot ..till .. för mina barn.

Mina busiga bråkiga underbara barn.

Över alla berg ... skogar ... å kvällar som gryr för morgon.

Älskar jag er.

Jag gav er livet.

Som vi ska fylla med VÅR kärlek.

De blir bra.
Jag har lärt mig mer än mycket av något.

TACK

TACK för liv denna dag.!