Ja

Din nalkas nakna hud, andas ömt dig intill.

Jag vilar intill drömmar, vi vilar i kärlek.

Mina tankar är mitt liv

Min verklighet är min vardag. Jag har det ok.

Så som livet levs, föder prägel för morgonkvist att möta guld.

Mina barn jag bär.

Visst vi kvinnor väntar barn vi föder dem till denna värld.

Av tro med kärlek till framtid.

Så om livet tanken var där när de föddes.

Vad ska då få mig att tro att det icke är min verklighet nu.

För att de lärt sig gå och föra talan.

För att jag går...

Vandrar där jag förtjänar att vara.

Vad föder den elakhet som så många bär???

 Rädsla ....

Så nu är det dags att möta er egen rädsla och spegla er själva,

Färdig speglad har jag blivit.

Mör er ....

Vem vet de bor säker en underbar människa där inne

som vill möta livet!